ProZ.com translation contests »
First ProZ.com Translation Contest 2007: "First ProZ.com Translation Contest 2007" » English to Swedish » Entry by Tomas Gradin

Source text in English

Translation by Tomas Gradin (#394)

When she moved into his tiny house in Stroud, and took charge of his four small children, Mother was thirty and still quite handsome. She had not, I suppose, met anyone like him before. This rather priggish young man, with his devout gentility, his airs and manners, his music and ambitions, his charm, bright talk, and undeniable good looks, overwhelmed her as soon as she saw him. So she fell in love with him immediately, and remained in love for ever. And herself being comely, sensitive, and adoring, she attracted my father also. And so he married her. And so later he left her - with his children and some more of her own.

When he'd gone, she brought us to the village and waited. She waited for thirty years. I don't think she ever knew what had made him desert her, though the reasons seemed clear enough. She was too honest, too natural for this frightened man; too remote from his tidy laws. She was, after all, a country girl; disordered, hysterical, loving. She was muddled and mischievous as a chimney-jackdaw, she made her nest of rags and jewels, was happy in the sunlight, squawked loudly at danger, pried and was insatiably curious, forgot when to eat or ate all day, and sang when sunsets were red. She lived by the easy laws of the hedgerow, loved the world, and made no plans, had a quick holy eye for natural wonders and couldn't have kept a neat house for her life. What my father wished for was something quite different, something she could never give him - the protective order of an unimpeachable suburbia, which was what he got in the end.

The three or four years Mother spent with my father she fed on for the rest of her life. Her happiness at that time was something she guarded as though it must ensure his eventual return. She would talk about it almost in awe, not that it had ceased but that it had happened at all.
När hon flyttade in i hans lilla hus i Stroud, och började sköta hans fyra små barn, så var Mor trettio och fortfarande ganska vacker. Hon hade aldrig tidigare, antar jag, träffat någon som han. Denna tämligen pryde unge man, med sin tillgivna mildhet, sitt affekterade sätt, sin musik och sina ambitioner, sin charm, sitt klipska tal, och otvivelaktigt fördelaktiga yttre, överväldigade henne så fort hon såg honom. Så hon blev kär i honom med en gång, och kärleken varade för alltid. Hon själv fager, känslig och älskvärd attraherade också min far. Så gifte han sig med henne, och så lämnade han henne - med hans barn och några hennes egna.

När han försvunnit, så tog hon oss till byn och väntade. Hon väntade i trettio år. Jag tror aldrig hon förstod vad som fått honom att överge henne, även om orsakerna föreföll tydliga nog. Hon var för frimodig, för jordnära för denna skärrade man; för fjärran hans prydliga lagar. Hon var, trots allt, en flicka från landet; impulsiv, hysterisk, älskande. Hon var enkelspårig och okynnig som en skata på en skorsten, med sitt bo av trasor och tingeltangel, var lycklig i solljuset, kved högt vid fara, lade sig i och var omättligt nyfiken, glömde bort att äta eller åt hela dagen, och sjöng åt en solnedgång i rött. Hon levde efter gränshäckens enkla regler, älskade världen, och hade inga planer, såg strax det gudomliga i naturens under och kunde inte för sitt liv ha hållt ett hus rent och fint. Vad min far önskade sig var något helt annat, någonting hon aldrig kunde ge honom - den trygga ordningen i ett oförvitligt mönstersamhälle, vilket var vad han slutligen fick.

De tre eller fyra år Mor tillbringade med min far levde hon på under resten av sitt liv. Sin lycka under denna tid var något som hon vaktade som om detta skulle få honom tillbaka. Hon talade om den nästan med beundran, inte att den hade tagit slut utan att den alls hade hänt.
[Subject edited by staff or moderator 2007-02-12 16:37]