ProZ.com translation contests »
First ProZ.com Translation Contest 2007: "First ProZ.com Translation Contest 2007" » English to Swedish » Entry by EKM

Source text in English

Translation by EKM (#402)

When she moved into his tiny house in Stroud, and took charge of his four small children, Mother was thirty and still quite handsome. She had not, I suppose, met anyone like him before. This rather priggish young man, with his devout gentility, his airs and manners, his music and ambitions, his charm, bright talk, and undeniable good looks, overwhelmed her as soon as she saw him. So she fell in love with him immediately, and remained in love for ever. And herself being comely, sensitive, and adoring, she attracted my father also. And so he married her. And so later he left her - with his children and some more of her own.

When he'd gone, she brought us to the village and waited. She waited for thirty years. I don't think she ever knew what had made him desert her, though the reasons seemed clear enough. She was too honest, too natural for this frightened man; too remote from his tidy laws. She was, after all, a country girl; disordered, hysterical, loving. She was muddled and mischievous as a chimney-jackdaw, she made her nest of rags and jewels, was happy in the sunlight, squawked loudly at danger, pried and was insatiably curious, forgot when to eat or ate all day, and sang when sunsets were red. She lived by the easy laws of the hedgerow, loved the world, and made no plans, had a quick holy eye for natural wonders and couldn't have kept a neat house for her life. What my father wished for was something quite different, something she could never give him - the protective order of an unimpeachable suburbia, which was what he got in the end.

The three or four years Mother spent with my father she fed on for the rest of her life. Her happiness at that time was something she guarded as though it must ensure his eventual return. She would talk about it almost in awe, not that it had ceased but that it had happened at all.
När hon flyttade in i hans lilla hus i Stroud och tog sig an hans fyra små barn var mor trettio och fortfarande tämligen vacker. Hon hade väl inte träffat någon som honom förut. Denne unge pedant med sina vördsamma herrskapsmaner som hade ett så belevat sätt, och vars musik, ambitioner, charm, glättiga prat och obestridligt ståtliga yttre tog henne med storm redan från första ögonblicket. Så hon förälskade sig genast, en förälskelse som aldrig dog. Eftersom hon själv var både intagande, känslig och förtjusande så var hon likaledes attraktiv för min far. Så det föll sig så att de gifte sig. Och sedan föll det sig så att han lämnade henne - med sina egna barn och några av hennes därtill.

När han hade försvunnit tog hon med oss till byn och väntade. Hon väntade i trettio år. Jag tror inte att hon någonsin insåg vad det var som fick honom att överge henne, trots att skälen tycktes vara nog så uppenbara. Hon var för ärlig, för naturlig för denne förskrämde man; alltför avlägsen hans välordnade lagar. Hon var ju när allt kommer omkring en landsortsjänta: oregerlig, hysterisk, kärleksfull. Hon var vimsig och okynnig som en skata, redde sitt bo av lump och grannlåt, njöt i solen, skränade i högan sky åt annalkande fara, snokade med okuvlig nyfikenhet, glömde bort att äta eller åt dagen i ända, och sjöng när himlen rodnade i skymningen. Hon levde efter buskagens enkla lag, älskade världen och planerade intet, hade änglablick för naturens små mirakel och kunde inte hålla ordning hemma om det så hade varit fråga om liv och död. Det min far eftertraktade var något helt annat, något som hon aldrig kunde ge honom – en trygg och välordnad förortsidyll, vilket han också fann till sist.

Dessa tre-fyra år som mor hade samman med min far levde hon på under resten av sitt liv. Hon värnade om sin lycka under den tiden som om det skulle kunna få honom att till sist komma åter till henne. Hon fick något närmast vördnadsfullt över sig när hon talade om den; inte för att det var en tid som flytt, utan för att den överhuvudtaget hade inträffat.


[quote]
This translation received 2 votes and the following comment:
Perfect!
[/quote]