Mamma var trettio år och såg fortfarande bra ut, då hon flyttade in i hans pyttelilla hus i Stroud och tog hand om de fyra små barnen. Jag skulle tro att hon inte hade träffat någon som han tidigare. Denne ganska pedantiske unge man, som var fromt struntförnäm, självgod med vissa manér, musikalisk med ambitioner, som hade charm, konverserade intelligent och hade ett obestridligt tilltalande utseende, överväldigade henne så fort hon såg honom. Hon förälskade sig alltså omedelbart och förblev evigt förälskad. Eftersom hon själv var vacker, känslig och dyrkande attraherade hon också min far. Han gifte sig med henne och sedan lämnade han henne och barnen – både de egna och några till som var hennes.

Efter att han hade givit sig iväg flyttade hon med oss till byn och väntade. Hon väntade i trettio år. Jag tror inte att hon någonsin förstod vad som hade fått honom att överge henne, trots att anledningarna var ganska självklara. Hon var alltför ärlig och naturlig för denne räddhågsne man, för annorlunda för att passa in i hans ordnade regelverk. Hon var ju en bondflicka, slarvig, hysterisk och kärleksfull, virrig och odygdig som en skata. Hon inredde boet med trasor och juveler, kände sig lycklig när solen sken, skrek gällt vid fara, var omättligt nyfiken och lade sin näsa i blöt, glömde bort att äta eller åt hela dagen, sjöng när solnedgången glödde. Hennes rättesnöre var lev och låt leva, hon älskade världen, planerade inte, förstod instinktivt det andliga i naturens mysterier och var totalt oförmögen att hålla ordning i hemmet. Min far önskade sig någonting helt annat, något som hon inte förmådde erbjuda – ett perfekt skött förortshem som inte kunde ifrågasättas, och det var vad han fick till slut.

Min mor levde resten av sitt liv på minnena av de tre, fyra år de tillbringade tillsammans. Hon bevarade lyckokänslan från den tiden, som om den skulle garantera min fars återkomst en gång. Hon brukade tala om känslan med något som liknade vördnad, inte för att den hade upphört utan för att den överhuvudtaget hade funnits.

[quote]
This translation received 4 votes

[/quote]

När hon flyttade in i hans lilla hus i Stroud och tog sig an hans fyra små barn var mor trettio och fortfarande tämligen vacker. Hon hade väl inte träffat någon som honom förut. Denne unge pedant med sina vördsamma herrskapsmaner som hade ett så belevat sätt, och vars musik, ambitioner, charm, glättiga prat och obestridligt ståtliga yttre tog henne med storm redan från första ögonblicket. Så hon förälskade sig genast, en förälskelse som aldrig dog. Eftersom hon själv var både intagande, känslig och förtjusande så var hon likaledes attraktiv för min far. Så det föll sig så att de gifte sig. Och sedan föll det sig så att han lämnade henne - med sina egna barn och några av hennes därtill.

När han hade försvunnit tog hon med oss till byn och väntade. Hon väntade i trettio år. Jag tror inte att hon någonsin insåg vad det var som fick honom att överge henne, trots att skälen tycktes vara nog så uppenbara. Hon var för ärlig, för naturlig för denne förskrämde man; alltför avlägsen hans välordnade lagar. Hon var ju när allt kommer omkring en landsortsjänta: oregerlig, hysterisk, kärleksfull. Hon var vimsig och okynnig som en skata, redde sitt bo av lump och grannlåt, njöt i solen, skränade i högan sky åt annalkande fara, snokade med okuvlig nyfikenhet, glömde bort att äta eller åt dagen i ända, och sjöng när himlen rodnade i skymningen. Hon levde efter buskagens enkla lag, älskade världen och planerade intet, hade änglablick för naturens små mirakel och kunde inte hålla ordning hemma om det så hade varit fråga om liv och död. Det min far eftertraktade var något helt annat, något som hon aldrig kunde ge honom – en trygg och välordnad förortsidyll, vilket han också fann till sist.

Dessa tre-fyra år som mor hade samman med min far levde hon på under resten av sitt liv. Hon värnade om sin lycka under den tiden som om det skulle kunna få honom att till sist komma åter till henne. Hon fick något närmast vördnadsfullt över sig när hon talade om den; inte för att det var en tid som flytt, utan för att den överhuvudtaget hade inträffat.


[quote]
This translation received 2 votes and the following comment:
Perfect!
[/quote]

När hon flyttade in i hans lilla hus i Stroud, och började sköta hans fyra små barn, så var Mor trettio och fortfarande ganska vacker. Hon hade aldrig tidigare, antar jag, träffat någon som han. Denna tämligen pryde unge man, med sin tillgivna mildhet, sitt affekterade sätt, sin musik och sina ambitioner, sin charm, sitt klipska tal, och otvivelaktigt fördelaktiga yttre, överväldigade henne så fort hon såg honom. Så hon blev kär i honom med en gång, och kärleken varade för alltid. Hon själv fager, känslig och älskvärd attraherade också min far. Så gifte han sig med henne, och så lämnade han henne - med hans barn och några hennes egna.

När han försvunnit, så tog hon oss till byn och väntade. Hon väntade i trettio år. Jag tror aldrig hon förstod vad som fått honom att överge henne, även om orsakerna föreföll tydliga nog. Hon var för frimodig, för jordnära för denna skärrade man; för fjärran hans prydliga lagar. Hon var, trots allt, en flicka från landet; impulsiv, hysterisk, älskande. Hon var enkelspårig och okynnig som en skata på en skorsten, med sitt bo av trasor och tingeltangel, var lycklig i solljuset, kved högt vid fara, lade sig i och var omättligt nyfiken, glömde bort att äta eller åt hela dagen, och sjöng åt en solnedgång i rött. Hon levde efter gränshäckens enkla regler, älskade världen, och hade inga planer, såg strax det gudomliga i naturens under och kunde inte för sitt liv ha hållt ett hus rent och fint. Vad min far önskade sig var något helt annat, någonting hon aldrig kunde ge honom - den trygga ordningen i ett oförvitligt mönstersamhälle, vilket var vad han slutligen fick.

De tre eller fyra år Mor tillbringade med min far levde hon på under resten av sitt liv. Sin lycka under denna tid var något som hon vaktade som om detta skulle få honom tillbaka. Hon talade om den nästan med beundran, inte att den hade tagit slut utan att den alls hade hänt.
[Subject edited by staff or moderator 2007-02-12 16:37]

När mamma flyttade in i hans lilla hus i Stroud och tog hand om hans fyra små barn, var hon trettio och såg fortfarande rätt bra ut. Hon hade, antar jag, inte tidigare träffat någon som honom. Denne något självgode unge man, med sin gudfruktiga belevenhet, sina åtbörder och manér, sin musik och sina ambitioner, sin charm, sitt intelligenta sätt att tala och sitt onekligen goda utseende överväldigade henne så fort hon såg honom. Därför blev hon vid första ögonkastet kär i honom och förblev så för evigt. Och då hon själv var vacker, sensibel och förtjusande attraherade hon också min far. Så han gifte sig med henne. Och senare så lämnade han henne - med hans barn och några av hennes.
När han gett sig iväg tog hon med sig oss till byn och väntade. Hon väntade i trettio år. Jag tror inte hon nånsin förstod varför han lämnat henne även om skälen verkade uppenbara. Hon var alltför ärlig, alltför naturlig för denne rädde man, alltför fjärran från hans prydliga regler. Trots allt var hon en flicka från landet, störd, hysterisk och kärleksfull. Hon var virrig och okynnig som en kaja på en skorsten, hon byggde sitt bo av trasor och juveler, var lycklig när hon fick sitta i solen, skrek gällt vid fara, snokade och var omättligt nyfiken, glömde att äta eller åt hela dagen och sjöng när solnedgången var röd. Hon levde efter enkla lagar, älskade världen och gjorde inte upp några planer, var snabb att förundra sig inför naturens under och kunde inte för allt i världen hålla sitt hus i ordning. Vad min far önskade sig var någonting helt annat, någonting hon aldrig kunde ge honom - den skyddande ordning som ett oförvitligt förortsliv ger, vilket han till slut också fick.
De tre eller fyra år mamma fick med min far levde hon på för resten av sitt liv. Hennes lycka under den tiden var någonting som hon bevarade som för att säkerställa att han till slut skulle komma tillbaka. Hon talade om den nästan med vördnad, inte för att den upphört utan för att den över huvud taget existerat.
[Subject edited by staff or moderator 2007-02-12 16:38]